Hissa eller dissa

Nu när jag har läst klart boken är det dags att ge den en review genom att hissa eller dissa storyn.

Hissa:

Overall så tyckte jag boken var bra även fast den inte riktigt var min smak. Det första jag tyckte om var själva miljön. Man märkte bara på beskrivningen av miljön att det var ett ganska tråkigt ställe dem bodde på och att det var ganska creepy. Det var också väldigt tydligt vad karaktärerna i boken var ute efter. Att min inte fick veta Minoos krafter fråns till slutet gjorde också att man ville läsa mer och mer. Även fast slutet var ganska predictable så var det ändå spännande, speciellt dem 50 sista sidorna när det blev väldigt intense. Det jag också tyckte om var att författarna var väldigt hemlighetsfulla om vem mördaren var, vilket bidrog till att den blev mer spännande. För att sammanfatta var det en intressant bok som fick en att vilja läsa mer och ett bra av slut som gör det lätt att göra en uppföljare.

Dissa:

Det som var dåligt med boken var först och främst att alla karaktärer blev introducerade väldigt tidigt vilket gjorde det svårt att komma ihåg vem som var vem, man blev tvingade att bläddra tillbaka och läsa om för att förstå. För det andra tyckte jag att det tog lite för lång tid för att den skulle bli spännande. Det blev faktiskt lite långtråkigt vid mitten av boken. Eftersom boken kommer ha en uppföljare så tyckte jag inte Ida blev så bra introducerad, man fick inte alls veta mycket om henne. Jag tycker också att något mer spännande skulle hända i slutet när dem ”slogs” mot Max. Förutom detta så tyckte jag boken var helt okej fast jag inte alls tycker om att läsa.

Cirkeln får betyget 6/10 av mig.

Peace out

Referenser

Referenser

Jag brukar inte vara så jätte bra på att upptäcka referenser och jag har knappt hört talas om de saker som det ska finnas referenser ifrån så det är ingen förvåning att jag inte hittade en enda. Buffy the vampire slayer referenser är ju nog ganska lätta att få in efter som det är väldigt liknande teman. Onda demoner i andra dimensioner som tonåringar ska skydda världen från eftersom skolan de går på är en ond plats. Allt de där passar in på både cirkeln och Buffy. Så som jag har fattat så är det många andra referenser som att vissa händelser är väldigt lika händelser i buffy och repliker som är identiska och liknande. Det roliga med referenser är att de som inte har sett/läst/spelat originalet bara går förbi utan att lägga märke till något, det är en replik/händelse/karaktär som alla andra. Den som däremot har sett/läst/spelat det som referensen refererar till kan skratta åt inside skämtet och vara glad. Alla tycker inte om alla skämt men de som inte hade skrattat åt en referens märker den inte ens. Så referenser är allmänt bra då publiken automatiskt blir de som gillar det som visas.

De andra inspirationskällorna som författarna sa att de hade var ”Mitt så kallade liv”, ”Twin Peaks” och Fucking Åmål. Med tanke på Fucking Åmål so kommer säkert någon av tjejerna i gruppen komma ut som lesbisk i någon senare bok. De andra två vet jag knappt något om så jag kan inte dra någon koppling. Detta inlägg blir nog lite tråkigt för jag hade inte så mycket att skriva om men hoppas den blev bra.

ps. Referenser är roligt att skriva på en dator för "R", "E" och "F" ligger så nära varandra.

Hissa Eller Dissa

Hissa eller dissa

Hissa: Boken var välskriven och det var sällan jag behövde läsa om saker eller backa för att fatta, det var klart från början. Den var ganska lugn att läsa och det var lätt att sluta eller börja läsa i boken utan att det blev helt konstigt. Den höll en hyfsat hög standard och grunden var bra.

Dissa: Boken var lite för lugn, i mitten av boken så gick storyn framåt som en narkoleptisk snigel. Jag sa precis att det var bra att den var lugn, men det är bara för hälften av genrerna den passar in på. Mixen av tonårsdrama och fantasy gick inte bra ihop den här gången. Dramat tog för mycket plats så fantasy storyn kändes inte aktuell alls i mitten av boken. Där gick det för långsamt att komma framåt för att sen helt plötsligt blossa upp lite till slutet. Istället för att bli det bästa av två världar så fick man en halvbra fantasy bok och ett halvbra tonårsdrama som sitter och är halvbra tillsammans. Inte precis vad man hade hoppats men inte dåligt eller tråkigt heller. Många karaktärer var väldigt lika några olika vanliga karaktärer som: mobbare, mobbad, plugghäst osv. Det kändes inte som så många hade speciellt mycket djup i karaktären, de var inte så intressanta personligheter. De kunde ha varit mer komplexa och mer nyanserade.

Slutsats: Tre av fem. Allmänt så var den ganska bra och var tillräckligt kul att läsa för att jag skulle kunna göra det frivilligt. Om jag inte hade så mycket att göra och jag inte behövde betala. Jag skulle nog aldrig köpt boken, så bra var den inte.

Karaktärsanalys

Minoo: Schablonstil plugghäst. Hon gillar att läsa fakta böcker och lära sig nytt, sen har hon mycket tid att göra det på för hon har inte mycket vänner. Hon har ett hyfsat stort ego och vill vara bäst även om det inte är viktigt för henne så bryr hon sig ändå. Allt extra arbete kanske är kompensation för henne dåliga självförtroende om hennes utseende.

Av alla karaktärer i boken kan jag relatera bäst till henne, vi har några saker gemensamt fast jag är inte like seriös och ambitiös som hon är.

Vanessa: Schablonstil festare. Hon gillar att festa, vara full och att vara med sin pojkvän. Hon gillar inte sin mamma helt och absolut inte sin nya pappa och det är nog därför hon försöker växa upp så snabbt som mögligt för att kunna flytta därifrån och få ett lyckat liv, bevisa för sina föräldrar att hon kan klara sig bättre än dem vad de än tror.

Anna-Karin: Schablonstil mobbad. Hon gillar att vara på lugna ställen där det inte händer så mycket, som med djur eller ute och åka längdskidor. Hon har inga vänner för hon har varit mobbad sedan tidig ålder. Detta har get henne dåligt självförtroende och hon vill hellre gömma sig i ett hörn än att vara med på något. När hon väl får pröva på att vara populär med hjälp av sin kraft vill hon kompensera för all tid hon har varit mobbad, hon vill bli rättvist behandlad och få tillbaka det som togs från henne. Man kan inte helt skylla på henne för hon hade inte blivit behandlad rätt fast det funkar inte så med vänner som det gör med en boll. Tillslut förstår hon det och slutar att ändra allt till sin egen verklighet. Hoppas hon får tillbaka lite av det hon missa i början av sitt liv i de senare böckerna. Med tanke på hur sådana här böcker brukar vara så kommer alla säkert bli jättebra vänner i slutet.

Cirkeln stuff ^^

Heej! :D

Jag börjar nu närma mig slutet av boken och känner verkligen att allt håller på att balla ur :P
Kommer att skriva mer när den är utläst, och kommer även att skriva en recension.
Tills dess: have a good day!


Strandberg Out!

Det här ska föreställa när minoo uptäcker sina krafter och "blir berusad av dem" som det står i boken, när hon nästan tappar kontroll och dödar max.

När jag gick genom korridoren på LBS (skolan där jag studerar) fick syn på Gustaf från min klass. Han satt och arbetade lite med photoshop och hade skapat en bild till en av hans vänner. Denna bild fick mig direkt att tänka på cirkeln.

Jag tycker att den på något sätt visar det instabila sammanhanget mellan liv och död, som det är så mycket av i cirkeln. Jag tycker det eftersom att man kan se att de vita och röda skepnaderna är väldigt tätt inpå varandra. Det tycker jag för att man aldrig kan veta när döden kommer att slå till, kvittar hur bra du mår. Precis som i cirkeln. Rebeckas död var nästan helt oväntad, men precis när allt börjar rätta till sig efter Elias död, så slog döden till återigen.

Den kompassliknande konturen, och ”snöret” som är virad runt konturen får mig att tänka på hur häxorna försöker hålla portalen mellan de olika dimensionerna stängd för att utsätta sin egen dimension för fara. Och sist, bildens bakgrunden. Den fick mig att tänka på mörkret som omsluter sina offer, och att allt är uppbyggt på mörkret. Med det så menar jag att det inte finns något att göra när du väl har blivit vald som dess nästa offer, det är mörkret som bestämmer ifall du lever eller om du dör.

Bilden av: Gustaf Rydell

Strandberg Out!

Stiligt va!!

Det här är vad jag kalla magi!, såhär hade väll personen hatt det om boken bara hade en huvudperson.

Dramaurgik

Personligen tycker jag att större delen av boken inte klarar av att hålla sig uppe i kurvan där den ska vara. Det börjar in medias res och någon dör pga. någon mystisk röst och allt är mycket spännande.

Sen går det ner för att introducera alla karaktärer och hur de är, som böcker brukar göra.

Det går några kapitel åt det för de är ju ganska många. Några till går till vardagsliv m.m. Inget händer. Oj shit! blodröd måne och profetior! Nu börjar väl allt komma igång. Nä faktiskt inte, det blir inte mycket mer spännande. De bara försätter att leva vardagsliv i ett tag.

Rebecka dör vilket känns som första vändpunkten och det blir en liten ökning på kurvan men det händer ändå inte så mycket och kurvan går ner igen.

Sen bara håller de på och det kanske inte blir tråkigt i boken, det är fortfarande kul att läsa, men man slutar att undra om vad som ska hända, det blir som en TV-serie, story är inte så viktig. Det var ett långt tag i mitten av boken där man kunde ha haft värsta avslöjandet och mord och aliens och allt möjligt utan att jag hade reagerat så mycket.

– ”Vadå, hade den en story? Det hade jag glömt…”

Stackars dramaturgi valen har både ätstörningar och vattenskalle så som denna boken var. Men som sagt boken var kul att läsa även om den inte var så spännande i mitten så det är ju inte precis något dåligt och borde inte tas för hårt som kritik, kanske till och med meningen från början?

Här är en val med ätstörningar och vattenskalle (http://sv.wikipedia.org/wiki/Vattenskalle ifall du inte vet vad vattenskalle är).

Karaktärer

Nu ska jag berätta om vad jag tycker om dem olika karaktärerna i Cirkeln.

Minoo – Jag tycker att Minoo lever ett ganska tråkigt liv. Hon vaknar, går till skolan, pluggar och sedan går hon och lägger sig igen. Det känns inte som hon någonsin har kul. Hennes familj verkar tråkig och hon har knappt några vänner förutom Rebecca. Fast ju längre in i boken man kommer desto mer utåtriktad blir hon. Efter Rebeccas död känns det också som att Minoo har blivet den ”nya ledaren” av De utvalda.

Anna-Karin - Det känns som Anna-Karin också lever ett tråkigt liv på en bondgård. Det känns också som Anna-Karin inte är den snyggaste personen heller. Man märker att hon hade en tuff uppväxt på det sättet hon beter sig på. Det var bra att hon kunde kontrollera människor så hon fick chansen att vet hur det är att vara populär.

Gustav – Gustav har ett väldigt lätt liv. Han är snygg (no homo), vältränad och har lätt att fixa tjejer. Han är en väldigt avslappnad person. Fast han kunde få så många tjejer så stannade han ändå med Rebecca och älskade henne väldigt mycket.

Vanessa- Vanessa är min favorit person i boken. Hon är väldigt layed back och gillar att festa. Hon tänker heller inte så mycket på sin framtid som till exempel Minoo, men ändå tillräckligt för att fortfarande gå kvar i skolan. Hon verkar ha kul var hon än är och hon är väldigt utåtriktad och öppen. Jag tycker det hade varit bättre om Vanessa hade en lite större roll för att hon var mycket mer intressant att läsa om än till exempel Anna-Karin och Linnea.

Linnea och Ida – Finns inte så mycket jag tycker om dem här personerna. Linnea är halv emo och Ida är bitchig och tror hon är något.

Boksidan

Jag har snart läst ut Cirkeln och kommer då att göra en recension på boken.
Men om ni känner att ni vill veta vad andra tycker om cirkeln så kan ni besöka en hemsida som jag kommer att linka.

Med tanke på att de flesta som skriver recensioner brukar spendera mycket tid på att göra en så bra Bokrecension som möjligt, så är den nog garanterat bättre än vad min kommer att bli ^^

Som sagt, om ni vill ha andra personers åsikter om boken så gå in på denna sidan :)
De skriver även om andra böcker.

http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=10699

Strandberg Out!

Jag tycker att den här låten skulle passa i en framtida som "sista stridlåten"(Om ni undrar så är det världsmästaren i guitar hero som gjort låten).
(Det är även kul att se hans skitfeta katt i backgrunden).

http://www.youtube.com/watch?v=ReeIUrrq5aw&feature=relmfu

Veckans input, dramaturgi

Jag tycker att cirkeln än så länge har följt ”valen” speciellt så är presentationen väldigt tydlig fast det du blir bombad av tusen namn samtidigt. Eftersom Elias dör ganska snabbt i boken känns det inte som den första vändpunkten utan att det tillhör presentationen. Vändpunkten och konfliktupptrappning stämmer och bra överens, hur kommer jag att berätta nedan.

Den första vändpunkten tycker jag kommer när Rebecca dör. Det känns som allting byggs upp runt henne eftersom hon blev ”ledaren” och sedan mitt i allt dör hon. Jag tyckte att hennes död gjorde boken mer spännande eftersom den fick dem andra att känn sig väldigt utsatta.

Jag tycker att jag har kommit till konfliktsupptrappningen på valens rygg eftersom dem nyss fått reda på att rektorn är en häxa och att Ida fick en vision om att det var Gustav som dödade Rebecca. Fast Linnea vill döda Gustav får hon inte lov av dem andra och rektorn vilket får henne att bli arg och storma bort ifrån mötet.

Jag tror att anslaget var skrivet som den var för att man skulle hoppa in direkt i boken och att tycka den var spännande genom att börja med att Elias dör. Känslan jag fick var att jag ville läsa mer för att få reda på hur och varför Elias blev mördad. Samtidigt tycker jag att alla namn inte skulle introducerats så snabbt i boken för att det blev lite rörigt då. Jag fick intrycket på att den skulle bli en spännande boken, men det återstår att se.

Böckernas följd
I alla trilogier, serier eller alla böcker som innehåller fler delar följer alltid en viss kurva.
Som bilden visar så är första boken tråkig, dom börjar förstå sina magiska krafter och slutet är spännande.
I nästa bok är det mer spännande i början, man har fått reda på vad allting handlar om och det går upp mot ett spännande slut.

Sen fortsätter det tills den sista boken där början som bäst, det bygger även upp till ett jättespännande slut, man får även se lite efter...och sen är man bara ledsen för att böckerna är slut.