Nu när man fortsatt läsa i boken tycks det som om stämningen ändras igen. Den delen som jag läst precis heter: hopplös.
Den speglar Rebeckas hopplöshet, hennes ansträngningar att sammanföra gruppen och vad fick hon för dem? Inte ett piss... Det e något lurt med rektorn, varenda gång hon fått tag i någons hårstrå han personen i fråga avlidit... Det visar sig säkert att hon är snäll eftersom hon framställs som så osympatisk och binds till morden på ett så uppenbart sätt.
Den som lever får se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar